Lite om hur Nonviolent Communication kan bidra i förskolan
I förskolan är man inriktad på att skapa goda relationer och en trygg och stimulerande miljö för lärande och samverkan. Barnen ges möjlighet att utvecklas som individer, både socialt och kunskapsmässigt och får en erfarenhet av att vara en del av en gemenskap. Samverkan kring barnen både inom förskolan och med föräldrar ger många situationer där kommunikation och förståelse för olika behov och beteenden spelar en avgörande roll. Nonviolent Communication är ett förhållningssätt och en praktik som kan bidra till att stärka förmågan och öka möjligheterna att mötas med respekt, att lyssna empatiskt, att uttrycka sig ärligt och att samverka med människor i alla åldrar, även i utmanande situationer.
Några områden i kommunikationen med barn där NVC kan vara en värdefull guide:
· Utrycka dig tydligt för att nå fram och underlätta samarbete
· Sätta gränser utan att skuldbelägga eller hota
· Uttrycka uppskattning så att det stärker självförtroende och självkänsla
· Lyssna med närvaro och bekräfta barnen i deras upplevelser
· Medla mellan barn och vara en modell för dem i att hantera konflikter
NVC ger vägledning hur vi kan sätta gränser på ett sätt som skapar tillit i relationerna. Vi behöver då kunna möta barnet där det är och anpassa vårt eget beteende efter det – utan att för den skull släppa ifrån oss ledarskapet. Ofta växlar vuxna mellan att vara dominanta och att ge efter för barnens önskningar. Här kan NVC vara ett stöd att i stunden hitta ett sätt som ger mer kontakt och ömsesidighet. Det bygger på att ha en samarbetsinriktad relation till barnet och använda sin spontana auktoritet och makt som vuxen utan att tvinga, straffa eller hota. Vi kan t ex säga: – Jag vill att du kommer och sitter här hos mig en stund. Istället för att säga: – Du måste sitta still nu, annars förstör du för de andra.
NVC betonar också ett respektfullt lyssnande som ger plats för olikheter. Att redan som barn få utveckla sin empatiska förmåga – genom att själv mötas med empati – är oerhört viktigt för att kunna förstå hur de handlingar man utför påverkar andra människor. Att kunna lyssna med empati, ta in vad den andra upplever i stunden, utan att försöka fixa eller komma med lösningar är något vi återkommer till i våra träningar. När barn inte vill det som vuxna föreslår kan vi lyssna in och gissa vad barnet upplever för att få kontakt och undvika en maktkamp. – Är det så att du gärna skulle vilja fortsätta med det du gör för du tycker om det? Istället för att direkt försöka argumentera för att få barnet med på det du vill. – Alla ska gå ut nu. Det kommer att bli kul. Skynda dig så får du en cykel på gården. Att praktisera NVC kan ge ömsesidiga samtal som stärker barnen att värna sin integritet och samtidigt vara öppna för samarbete med andra.
När det blir konflikter mellan barn fokuserar NVC på att förstå och bry sig om bådas behov och att skilja handlingar från person. Om t ex ett barn slår ett annat är det lätt att hamna i att det ena är ”offer” och den andra är ”förövare”, och det vi uttrycker då blir skuldbeläggande. För att vilja lära sig av sina misstag och hitta nya sätt som fungerar bättre med andra behöver man få först få full förståelse, empati, för sin upplevelse och det behov man försökte tillgodose. – Var det så att du också ville ha kul och då tog du den där bilen som A höll i? – Och du A, blev du arg för du ville fortsätta leka med bilen?
Med NVC tränar vi också att uttrycka uppskattning till barnen på ett sätt som är stärker självförtroende och självkänsla. Beröm kan lätt, precis som kritik, bidra till en statisk, bedömande kommunikation som är mer klassificerande än stärkande och kontaktskapande. Vi har en vana att tala om för andra vad de ÄR för något, snarare än vad de GÖR för något som vi gillar eller inte gillar. Vi säger t.ex. till ett barn ”- Du är duktig”, i stället för att säga ” – Titta, nu kunde du knyta skorna själv”. Faran i att vi får höra ospecifika bedömningar från ”auktoriteter” är att vi inte utvecklar vår förmåga att självständigt bedöma egna och andras insatser. Med NVC tränar vi både att sakligt uttrycka vad barnen gör som vi uppskattar och att få barnen att känna sig värdefulla utan prestation – bara för att de finns till och är sig själva.
Det här var några korta exempel på hur NVC kan bidra i förskolan. Under de senaste 10 åren har jag och mina NVC-kollegor gjort flera olika projekt i förskolor och introducerat NVC till hundratals pedagoger. Jag gläder mig åt erfarenheter, utvärderingar och rapporter som beskriver hur NVC påverkat och berikat vardagen för dem som ägnat uppmärksamhet åt att reflektera över och integrera NVC. NVC kan ge en viktig bekräftelse på betydelsen av humanistiska värden och den omsorg som ofta är motivationen till att arbeta med barn. Det upplevs ofta som en lättnad och inspiration att få stöd att stå för dessa värden på ett tydligt sätt.
Marianne Göthlin, skolande.se, marianne@cnvc.se, 0704215561